Nu skriver jag om julen igen

Skrattade till då jag såg frågan i Bokhoras nya enkät. Frågan gällde ifall man önskar sig böcker till jul, oh just nu är ställningen den att nästan hälften av dem som har svarat har valt alternativet Ja absolut. Jag har dock väldigt specifika krav på vad jag vill ha. Det är med andra ord inte så lätt att ge böcker åt en bokmal som man kanske kunde tro.

Tidigare skrev jag om det där med att ha böcker på sin önskelista till jul eller födelsedag. Jag har nu lämnat in min julklappsönskelista och således är de många bokförslagen jag har på den off limits för mig fram til jul.

Poesiroman för unga och andra

Människoätande människor i Märsta av Aase Berg XXXX+

Personligen är jag inte speciellt förtjust i titeln även om jag kan medge att den sitter rätt bra i munnen. I övrigt fascineras jag av denna bok som är något så ovanligt(?) som en ungdomsbok skriven om inte som lyrik så åtminstone nästan. Poesiroman kallas boken av förlaget, och den handlar om Tove, Klara och Britta som är de bästa av vänner tills huvudpersonen Tove inser att det här med pojkar och vänskap minsann inte är så lätt. Finns det formuleringar som sammetsblå sommarhägring så lyckas man snabbt fånga mig! Missa inte!

Hans sätt att säga sitt namn.

Hans oglada sätt att säga sitt namn.

Han väntar inte.

Han längtar inte.

Han hoppas inte,

Den han har hoppats skulle ringa -

hon har redan ringt.

Titlar igen

Minns ni den här? Just nu skulle jag säga att mitt liv bäst beskrivs med titeln The To Do List. Den frågan fanns visserligen inte där i den ursprungliga "enkäten", men så är det.

Hur skulle ni beskriva era liv (just nu eller i allmänhet)? Med en boktitel alltså?

Skildring av bibelbältet

Se till mig som liten är av Kaj Korkea-Aho XXXX-

Finlandssvensk debutant som skrivit en berättelse om Kasper som arbetar på korvfabriken i en by utanför Jakobstad i Österbotten. Han träffar den några år yngre gymnasieeleven Lina och de blir ihop. Lina är troende, Kaj är det inte, men det orsakar sällan några problem mellan dem två, medan Kaj däremot hamnar på kollisionskurs med Linas extremreligiösa mamma.

För några år sedan skulle jag inte ha fått ut lika mycket av boken, men numera har jag många vänner från det "bibelbältet" Österbotten och vet att bönehus och "bullaligan" är närvarande på ett helt annat sätt än i södra Finland. Jag gillar Korkea-Ahos skildring, och även om det ibland blir för dramatiskt med dödsfall hit och dit är jag förtjust i hur det småningom kryper fram allt mer och mer sanning även från de håll där man kanske inte förväntat sig att det ens låg något begravt under ytan.

Ett av livets små mysterier...

... är varför man (nå, jag då) mitt i studiestress och seg lästakt och många balanserande boktravar med olästa böcker plötsligt får en enorm lust att klicka hem några böcker på nätet?

Astrid och jag

Veckans Tematrio handlar om Astrid Lindgren. Här är mina tre favoriter.

1. Pippi Långstrump. Klassiskt och en aning tråkigt kanske, men faktum kvarstår att Pippi nog gjorde starkast intryck på mig som barn. Några böcker hade vi, men tv-serien är nog det jag främst förknippar med Pippi. Vi hade inspelade videokassetter med tv-serien och de tittades på väldigt ofta. Pippi-serien är också den serie jag har starkast minnen av i just tv-format vid sidan av Emil i Lönneberga, jag har t.ex. aldrig sett Ronja Rövardotter eller Mio min Mio på tv. Bröderna Lejonhjärta-filmatiseringen var alldeles för sorglig och skrämmande för mig, och jag är något år för ung för att ha sett på Saltkråkan då den visades i Finland.

2. Madicken och Lisabeth. Många av mina högläsningsminnen härrör sig till då min farmor läste högt för mig. Berättelserna om Junibacken var dock mammas gebit, och tillsammans med Lotta på Bråkmakargatan tillhörde berättelsen om när Lisabeth tappade bort sig i skogen ett säkert gråtkort för mamma :D. Mycket frustrerande för små barn som vill höra mera :P.

3. Kalle Blomkvist. En lite bortglömd figur bland alla Lindgrenska skapelser, men någon jag var väldigt förtjust i i 8-10-årsåldern. Redan som liten gillade jag deckare i stil med Blytons Fem-böcker, och här hade jag något liknande i svensk miljö.

Poststrukturalistiskt om pseudonymer

Häromdagen läste jag in mig på poststrukturalism och snubblade över det här citatet:

Men de "litterära" diskurserna kunde inte längre accepteras utan författarfunktion: oavsett vilken poetisk eller fiktiv text det än rör sig om, frågar man sig nu varifrån den kommer, vem som har skrivit den, vid vilken tidpunkt, under vilka omständigheter eller utifrån vilken grundtanke. [...] Och om texten genom en olycka eller en uttrycklig vilja från författarens sida når oss anonymt, blir "uppgiften" att så fort som möjligt spåra författaren. Den litterära anonymiteten är oss outhärdlig [...]. Författarfunktionen spelar i våra dagar en avgörande roll i vårt förhållande till litterära verk.

- Michel Foucault

Någon annan än jag som tänker på Hypnotisören-rumban...?

Orwell om bokhandlar

Orwell målar upp en dystopisk bild av "bokhandleri". Kan ni som jobbat med böcker stämma in i det han säger?

But the real reason why I should not like to be in the book trade for life is that while I was in it I lost my love of books. A bookseller has to tell lies about books, and that gives him a distaste for them; still worse is the fact that he is constantly dusting them and hauling them to and fro. [...] But as soon as I went to work in the bookshop I stopped buying books. Seen in the mass, five or ten thousand at a time, books were boring and even slightly sickening.

- George Orwell, Books v. cigarettes